Är det dumt att se upp till någon man aldrig träffat?

I det stora hav av influensers som idag finns överallt runt omkring oss inom alla områden (både verkliga och påhittade) kan det ibland vara svårt att finna sin egen röst och sin egen vilja – är det då bra för oss att låta oss influeras av andra?

Mitt svar är faktiskt ja även om jag starkt hävdar att man alltid ska följa sin egen inre röst och försöka vara sig själv. Men för att kunna hitta sig själv kan det vara bra att förstå hur andra är. Bara då har man enligt mig tillräcklig kunskap för att veta hur man vill/inte vill vara. Detsamma gäller enligt mig för skrivande - man ska inte vara rädd för att inspireras av andra men när man gör det är det viktigt att man inte tappar bort sin egen historia, röst och ton. För varför skulle någon vilja läsa mina texter om jag skriver precis som någon annan oavsett hur grym texten än är?

Enligt mig är det också att vara kritisk mot det man ser/läser om en person – troligtvis är det bara ytan man ser och precis som du har den personen utan undantag egna osäkerheter, problem och komplex som vi andra inte känner till. Och kom ihåg att bara för att man tycker om en viss person så betyder inte det att allt den personen gör/säger är rätt – vi är alla mänskliga även den där häftiga idolen som känns nästan lite sådär gudomlig för dig.

Själv har jag flera personer som jag aldrig har träffat som inspirerar mig på många olika sätt både personligt och inom mitt skrivande. Beyoncés styrka, drivkraft och framgångar som stark kvinna inspirerar mig till exempel till att vilja bli den bästa versionen av mig själv och att aldrig ge upp på det jag vill – hon får mig med andra ord att känna mig säker på att jag är bra nog för att kunna nå dit jag vill.

Vidare har bland andra J.R.R Tolkien inspirerat mig till att vilja skapa. Själv läste jag hans bok Bilbo när jag bara var 7-8 år och hans skicklighet inspirerade mig redan då. En känsla som aldrig riktigt släppt sedan den där första läsningen.

Utöver de här personerna som för mig är självklara idoler har skådespelerskan Sophia Bush eller mer exakt hennes karaktär Brooke Davis i serien One Tree Hill (som jag för övrigt starkt rekommenderar) inspirerat mig djupt under min uppväxt. Det här är för mig ett exempel på en person som jag föll fullkomligt för men som samtidigt absolut inte är en bra förebild i alla aspekter. Brooke var en karaktär som drack mycket alkohol, festade mycket och hon verkade dessutom ofta söka självförtroende i att ligga runt med killar – med andra gjorde hon många saker som jag verkligen inte står för. Men hon var samtidigt en djup karaktär som visade känslor och som gick igenom många saker som stegvis gjorde henne starkare samtidigt som hon kändes äkta på något vis – och det var just den äktheten och hennes förmåga att ta sig ur de hemska situationerna starkare än vad hon var tidigare som jag fastnade för och inspirerades av i det här fallet.

Mitt slutgiltiga råd: Låt dig inspireras och hitta dig själv med hjälp av alla de inspirationskällorna som finns runt omkring dig – men glöm inte bort dig själv och kom ihåg att din egen magkänsla oftast vägleder dig rätt när du står mitt bland alla andras buller.