När ens egna ord inspirerar en
(Ps. Såhär löjligt lycklig är jag just nu)
Som många av er säkert vet så är jag i full gång med tredje redigeringsomgången av mitt bokmanus. Berättelsen har testlästs av några av mina närmaste och jag sitter nu med vad som jag trodde skulle bli finslipningen av texten och storyn.
Saken är bara den att den här redigeringsomgången inte skulle visa sig bli riktigt så ytlig som jag hade trott. Nej istället fann jag plötsligt hela kapitel som jag av någon anledning inte hade funderat på tidigare men som nu är så självklara för berättelsen att jag inte kan förstå hur jag hade missat dem tidigare. Samtidigt fann jag nya intriger och vändningar som egentligen redan fanns i mitt huvud (om än avskalade och tillbakatryckta långt bak i mitt medvetande) men som ännu inte letat sig in i texten.
Just nu skriver jag på ett kapitel som innehåller alla de här sakerna (det andra fullständiga kapitlet hittills som jag har lagt till under den tredje redigeringsomgången). Först nu förstår jag hur just de här intrigerna krävs för att lyfta hela upplevelsen till en ny nivå och komplettera handlingen så att läsarna ser mer av det som jag vill visa för dem - och det blir så bra!
Jag är så nöjd över mitt beslut att lyfta fram den här karaktären och ge henne en egen röst. Jag kan som sagt inte längre förstå varför jag inte har gett henne möjligheten att visa sitt djup tidigare då hennes perspektiv enligt mig ger ett helt nytt djup till den bakomliggande berättelsen. Finns inget bättre än när en karaktär tar oväntat mycket plats och sedan faktiskt levererar i det han eller hon visar upp. Sen får vi väl se vad förlagen tycker om mitt lite ovanliga val att skriva samtliga karaktärer i första person och låta olika karakrärer medverka i (väldigt) olika stor utsträckning i boken. Men det är en senare fråga, jag gillar det och dessutom ska man inte vara som alla andra - man ska känna till regler och normer för skrivande men även förstå när man bör bryta dem är mitt motto!
Saken är bara den att den här redigeringsomgången inte skulle visa sig bli riktigt så ytlig som jag hade trott. Nej istället fann jag plötsligt hela kapitel som jag av någon anledning inte hade funderat på tidigare men som nu är så självklara för berättelsen att jag inte kan förstå hur jag hade missat dem tidigare. Samtidigt fann jag nya intriger och vändningar som egentligen redan fanns i mitt huvud (om än avskalade och tillbakatryckta långt bak i mitt medvetande) men som ännu inte letat sig in i texten.
Just nu skriver jag på ett kapitel som innehåller alla de här sakerna (det andra fullständiga kapitlet hittills som jag har lagt till under den tredje redigeringsomgången). Först nu förstår jag hur just de här intrigerna krävs för att lyfta hela upplevelsen till en ny nivå och komplettera handlingen så att läsarna ser mer av det som jag vill visa för dem - och det blir så bra!
Jag är så nöjd över mitt beslut att lyfta fram den här karaktären och ge henne en egen röst. Jag kan som sagt inte längre förstå varför jag inte har gett henne möjligheten att visa sitt djup tidigare då hennes perspektiv enligt mig ger ett helt nytt djup till den bakomliggande berättelsen. Finns inget bättre än när en karaktär tar oväntat mycket plats och sedan faktiskt levererar i det han eller hon visar upp. Sen får vi väl se vad förlagen tycker om mitt lite ovanliga val att skriva samtliga karaktärer i första person och låta olika karakrärer medverka i (väldigt) olika stor utsträckning i boken. Men det är en senare fråga, jag gillar det och dessutom ska man inte vara som alla andra - man ska känna till regler och normer för skrivande men även förstå när man bör bryta dem är mitt motto!
Jag kan dock knappt vänta på att ni ska få ta del av innehållet i den här berättelsen i sin helhet men även det här kapitlet som jag jobbar på just nu för även om det är långt ifrån färdigt och utkastet säkerligen är fyllt av småfel och troligtvis även större sådana så börjar det här kapitlet redan vandra mot att bli ett av mina favoritkapitel...