Att våga ta steget
Igår var jag på min första riktiga dansträning med en riktig danslärare och dansgrupp. Det var verkligen jätteroligt och jag är både stolt och glad över att jag äntligen tog steget och började då jag har velat göra det väldigt länge.
Däremot var det verkligen ingen dans på rosor det där första träningspasset. Nej dans är svårt och det är inte i närheten av samma sak att dansa fritt till musik som det är att faktiskt dansa en dans med förutbestämda steg.
Dessutom var det bara jag som inte hade dansat i grupp tidigare och det verkade som att de flesta av de andra hade dansat tillsammans i många år. Som ni kan förstå blev det därför en hel del nytt för mig och jag kämpade innerligt för att hänga med de andra.
Men ni som känner mig vet att jag kommer att fortsätta kämpa vecka för vecka samtidigt som jag kommer ha roligt medan jag gör det. Jag gillar ju utmaningar och jag älskar musik och dans så jag tycker att det här är en passande träningsform för mig!
Dessutom är livet för kort för att inte våga göra det man vill göra. Det är något som jag tror att jag alltid har haft med mig men det är inte förrän nu de senaste åren som jag verkligen har börjat leva mer som jag vill och inte alltid tänka på vad andra tycker om det jag gör eller vad andra tycker att jag borde göra istället.
Jag är jag och jag gör det jag vill - det jag brinner för!
Så vad är det nu som jag har gjort under de senaste åren? Jo jag har köpt hus (med min man som då var min sambo), gift mig, bytt arbete, tagit tag i min dröm om att bli författare och börjat arbeta efter den drömmen varje dag och nu har jag alltså även vågat börja dansa. Och jag måste säga att leva med och för sina drömmar är långt mycket underbarare än vad jag någonsin kunnat tänka mig.
Därför kommer jag definitivt att fortsätta med det här sättet att leva - och jag hoppas att ni gör det också!